Division 5-premiären för bloggen bevittnades i år på Önsta IP där Kurdiska numera håller till. För motståndet stod Romfartuna vilket garanterade en hög andel bönder utan fotbollskunnande i publiken.
"Varför blir han varnad där?"
"Varför skjuter dom inte?"
"In med Kim!" *Snaaaaaaark*
Kamrat Mackan var lagkapten för dagen
Första halvleken var lika mördande tråkig som publiken om inte mer. Bedrövligt spel från båda lagen. Kurdiska försöker köra med långbollar mot en backlinje där alla är minst ett huvud högre än dom egna anfallarna. Dömt till misslyckande.
Att Romfartuna trots allt lyckas göra två mål innan halvtid är en kombination av ren tur och uselt spel från Kurdiskas målvakt. Den här halvleken var så värdelös att vi funderade på att ge upp fotbollstittande för all framtid.
Andra halvlek är en annan historia. Kurdiska får igång sitt kortpassningsspel. Kombinerat med en hög och intensiv press tar man helt över matchen. På sin första lyckade hörna nickar man in reduceringen och en stund senare ger den höga pressen utdelning när man efter en utspark lyckas stressa en back i Romfartuna att nicka bollen över egen målvakt. Kvitterat.
Hörna för Kurdiska
Just när det se ut som att Kurdiska är på väg mot seger gör målvakten ett nytt pojkfotbollsmisstag genom att stå för långt ut och få bollen chippad över sig. Det andra målet i samma stil som Romfartuna får göra denna match.
Trots hängande huvuden lyckas Kurdiska kvittera igen efter ett mycket fint skott från 25 meter och man ligger på för ett segermål till sista sekund. Förgäves. Insatsen i andra halvlek borde ha räckt till tre poäng men då får man nog fixa en målvaktstränare först.