Det har varit tyst här på bloggen ett bra tag. Det beror huvudsakligen på att jag enbart sett matcher med Syrianska IF live och dom har utan undantag varit stentråkiga. Hammarby TFF, IFK Luleå, IK Frej. 2-1, 0-0, 1-0. *Snaaaaaark*
Den brittiske tränaren Peter Churchill försökte förvandla Syrianska till ett klassiskt engelskt bottenlag. Täppa till bakåt och slå långbollar. I Syrianskas fall har detta resulterat i en jävla hönsgård över hela planen. Ok, backlinjen kan sköta sitt men vi har fem mittfältare som inte har nån aning om vad dom sysslar med och en ensam liten 60-kilosanfallare som ska hålla bort motståndarna själv tills laget flyttar upp. Ain´t gonna work. Som det är nu så är det ren tur att det har blivit nåt mål framåt överhuvudtaget.
Men vad göra? Truppen är obalanserad. Det finns ett överskott av bra mittfältare. Man skulle kunna ha 6-7 stycken på plan. Är väl gissningsvis därför man envisas med att spela 4-5-1 fast det inte finns nån anfallare i truppen som klarar av den rollen.
Och Sallanto sen. Bra varannan match, usel varannan. Till och med när han är bra tänker han fotboll som en sexåring. "Passa till lagkamrat med öppet mål? Nej, försöka dribbla av målvakten!" "Slå inlägg mot tre spelare i boxen? Nej, misslyckas med en sulfint så bollen rinner ut över kortlinjen!"
Jag blir trött.
